torsdag, november 02, 2017

Planera begravning i tid medan man lever






Min far har pratat om hur han vill begravas,
inte för att han direkt tänker dö just nu... men man vet ju aldrig när.

Eftersom han vill underlätta och förhindra missförstånd, det är ju lätt hänt 😏
så gav han mig i uppdrag att hämta Det Vita Arkivet...
så idag var jag till Begravningsbyrån och hämtade papper som min far i första hand ska läsa och fundera över... ingen mening att förhasta sig.

Det är mycket med det jordiska och att ta beslut gällande begravning är ju inget man 
direkt gör utan eftertanke... 

Kremering och minneslund är vad min far säger att han önskar sig.





Jag har en äldre bekant som har skrivit in hur hen vill att hens begravning ska gå till,
hen har skrivit in att hen vill att det ska ätas middag efter begravningen,
potatisgratäng och kotletter, det godaste hen vet 😊
Hen sa till mig att hen är lite förgrymmad över att hen inte får delta i middagen 😉






Det är väl samma med den sista viljan som med organdonation,
säger man inte till/skriver på nått papper så andra vet hur man vill,
ja då blir det ju en gissning från anhöriga, kanske blir det bråk ifall det tycks olika.

Det bästa är ju att lämna klara besked efter sig.

8 kommentarer:

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Jag får sådan ångest när det kommer till döden :(. Det gör ont i hjärtat på mig. Är nog för att min pappa dog när jag var 9 år. Man blir så rädd för det där då :/

ullie sa...

både min mamma o svärmor har gjort det men min pappa som verkligen är dålig har inget skrivit va jag vet ännu

ja förstår inte hur du inget kunde köpa=) Då måste ja va jätte pank som nu
att åka långt av skyr ja me då det är svvårt att byta ställning ofa då man sitter
änå mysigt att du orkade för mammas skull hon va nog gla
här har ja massa ont idag vet inte varför men haft fika besök det är allti skoj

kram vännen o fin fredag

Kattis sa...

Jag som är lite praktiskt lagd har sedan min svärfar gick bort faktiskt funderat över om man inte ska skriva ner sånt redan nu. Man vet ju aldrig vad som kan hända och jag skulle vilja underlätta för alla den dagen de står med alla beslut. Sen är det lite svårt att komma till skott bara...

Kram och ha en härlig fredag!

Ama de casa sa...

Visst är det bra för dom anhöriga att veta precis hur det ska göras, man har nog med sorgearbetet ändå när väl det oundvikliga inträffar...

znogge sa...

Det kan vara bra att veta hur någon vill ha det. Mina föräldrar hade inget skrivit men vi hade genom samtal ändå fått en del information så jag tror att de hade varit nöjda med arrangemangen och hur det blev.

Kram

Nilla sa...

Jag har också fyllt i vita arkivet fast jag hoppas ju självklart få leva många år till �� kram

"LillaSyster" sa...

Klart att det underlättar om det finns nedskrivet. Jag tror ingen i släkten skrivit ner vad de vill. Jag har varit på begravningar där det varit jordfästning och på de som valt kremering. Det är ju alltid tungt att gå på begravning, men det känns ändå lättare att ta farväl i kyrkan och lämna kistan där än att stå ute på kyrkogården. Jag vet i alla fall att jag vill spridas för vinden och behöver någon mina organ så delar jag mer än gärna med mig. Önskar dig en fin helg. Kram

BP sa...

Din far har ungefär samma önskemål hur begravningen ska gå till som min man och jag. Vita Arkivet - det har jag aldrig hört talas om.
Å visst är det viktigt att ha allt nedskriven så att det inte blir några missförstånd eller bråk sedan. Iofs behöver den döde inte bry sig längre, men ändå;-)