onsdag, december 06, 2017

Att det ska vara så svårt att andas


Jag lovar... jag skulle kunna delta i en tävling där det gäller att hålla andan länge,
att inte andas för många andetag i minuten 
och jo jag skulle nog komma relativt högt upp på prispallen 😏

Låg i sängen och försökte slappna av och samtidigt andas,
måste erkänna att det är inte det lättaste... 
jag började med att vicka på tårna och försöka slappna av,
innan jag kommit så långt som till knäna 😏
så kände jag hur jag höll andan... 
kunde alltså icke andas och försöka slappna av samtidigt. 

Jag låg kvar och fokuserade på att andas,
men då började jag fundera över både det ena å det andra,
hjärnan gick på högvarv...
åter igen så upptäcker jag att jag knappt andas,
jag låg ju med händerna på magen för att känna ifall jag verkligen djupandades,
men nix... all andning sker typ i axelhöjd 😕

Att det ska vara så svårt att andas... helt otroligt.



andas rätt stressaav stress

Varför ska vi komma ihåg att andas?

Att andas kan te sig som en självklarhet. 
Det är det första vi gör när vi föds och det sista vi gör innan vi lämnar jorden.

– Det är inte alls självklart.

I all fall inte när vi är stressade. 




Man skulle kunna tro att jag är sponsad av Tomas Gunnarsson som jag tjatar om hans bok "Träna Din inre kondition", mindre stress mer glädje...
men icke så är det (höll på att skriva tyvärr inte för då hade jag ju fått betalt...)
Men jag läser fortfarande i boken och känner att den faktiskt ger mig positiv feedback,
låter kanske dumt 😔 men jo jag blir peppad av boken.

Kom ihåg: Ett huvud fullt av oro har ingen plats för glädje.


Precis som när Du tränar Dina muskler behöver behöver Din hjärna 
återhämta sig då Du frestar på stressystemet.
Den största orsaken till att vi drabbas av stressrelaterade sjukdomar och utbrändhet är inte att vi stressar, utan att vi inte ger oss tid för återhämtning.

Medveten djupandning kan minska risken för stresspåslag 
och kan få Dig att snabbt gå ner i varv.

När Du andas långt ner i magen aktiveras vagusnerven,
som ingår i det system som lugnar ner oss och får oss att slappna av.



Så nu gör jag ett nytt försök att komma ihåg att andas,
jaa jag har ju försökt tidigare... men det är så svårt att komma ihåg att andas.

Att andas är för mig nästan lika svårt som att komma ihåg att dricka vatten.

5 kommentarer:

BP sa...

Sorry tjejen, men dessa problem förstår jag inte, då jag aldrig lidit av dom. Andas är nå't jag tar för givet, precis som vatten som kommer ur kranen... Ja, jag vet att jag är bortskämd!!!

Å varför känna sig stressad eller utbränd i ditt fall?? Ja, jag vet att jag är trög, men jag trodde att du hade fått en "boost" med dina nya kostvanor...

Fattar nada.

PS. Jag hatar när man träffar doktorn och han/hon säger "jag förstår vad du menar". Nej, det gör han/hon f*n inte, då han/hon inte lidit av åkomman. så därför skriver jag att jag INTE fattar, för det gör jag inte... DS.

ullie sa...

ja andas aldrig när ja ska ta spruter eller blodprover då säger de alltid hallå andas oxå he he livvrädd

ja men va skönt att komma ut o va gulligt med blommor sånt gillar vi

verkar så himla mysigt att du o C har en så fin vänska p .. mysigt det säger ja alltid fniss men a jag tycker det

kramar fina vännen ska kolla lite dåligt internet här idag igen skruttskit

Kattis sa...

Förstår precis vad du menar, förra året när jag gick hem för utmattning så hade jag konstant ytlig eller bristande andning för kroppen var så stressad att den konstant gick in i fly eller slåss mode. Sedan dess har jag dock tränat som fasen på andningen och det funkar mycket bättre idag. Men märker så fort jag går upp i varv att jag måste tänka på andningen. Men fortsätt träna för det ger resultat så småningom kan jag säga!☺
Kram

Nilla sa...

Det är nog många som andas ytligt utan att vara medvetna om det. Så var det för mig i alla fall men med massor av meditation, som på sitt sätt blir en andningsövning, så har jag blivit bättre på att upptäcka när jag slarvar med andningen. Kram

Ama de casa sa...

Oj. Jag andades mig genom hela det här inlägget... Mer medveten andning än jag brukar, tror jag. För vanligtvis tänker jag inte alls på min andning, den bara är där. Utom i vissa lägen när vi är ute och kör bil och det kör ihop sig. Då brukar Anders säga efter ett tag - nu kan du andas igen. Då är jag förmodligen som mest stressad.

PS: Jag litar 100 på Anders när han kör, det är "alla" andra ute på vägarna jag är rädd för. Och smala och/eller branta vägar :-)