torsdag, december 07, 2017

Försöker förklara


Kanske svårt att förstå att jag först bloggar om hur mycket bättre jag mår å sen kommer med ett blogginlägg som kanske uppfattas mer negativt,
nu är eller var tanken icke negativ...

Det är ju så här att även om jag nu senaste veckorna har mått otroligt mycket bättre än jag gjort under snart 20 år så finns ju vissa krämpor kvar... allt försvinner inte och min kropp är sliten,
det tar tid att bygga upp ett bra/bättre mående.

Myalgisk Encefalomyelit ( Kroniskt trötthetssyndrom) är en kronisk och svårt funktionsnedsättande neuroimmunologisk – möjligtvis autoimmun – sjukdom som bl a innebär stora störningar i det centrala nervsystemet och immunsystemet, och som gör att kroppen inte klarar av att producera tillräckligt med energi snabbt nog för att ersätta den energi som förbrukas.

 ME påverkar så gott som alla kroppens aspekter; bl a nervsystemet, immunsystemet, hormonsystemet, hjärt- och kärlsystemet, andningen, muskler, skelett samt mage och tarm.


Jag har haft problem med att andas i alla år,
jag har haft problem att slappna av,
det är svårt att andas och att slappna av då kroppen värker,
då det gör ont bara jag råkar ta ett för djupt andetag.

Jag har alltid känt mig stressad över att må som jag gör,
att behöva förklara varför jag inte jobbar,
varför jag inte dricker alkohol,
varför jag behöver sova, varför jag är ljud & ljuskänslig,
att känna mig annorlunda,
att inte klara av det normala människor kan.

Detta är ju inte något som går över av sig själv,
det behövs medveten träning och en kropp som lyssnar.

Jag är fortfarande inställd på att det ska göra ont,
att jag ska må dåligt,
att jag plötsligt ska bli riktigt sjuk,
det är ju det som tillhör mitt vanliga liv som kroniskt sjuk,
det kommer behövas tid och att jag får fortsätta må bra för att ändra mitt tankesätt. 

Jag har tidigare bloggat om mina problem att andas... andas december 2017
och andas mars 2017

 

 Om du har svårt att föreställa dig hur det skulle kännas, tänk dig att du har influensa, magsjuka, PMS, är riktigt bakfull och nyss sprungit maraton. Samtidigt. Alltid.


Självklart är det stressande att ha en kronisk funktionsnedsättande sjukdom,
självklart känner jag oro att detta bättre mående bara är tillfälligt,
jag kommer ju knappt ihåg hur det var att vara frisk,
jag å J har i princip bara varit tillsammans då jag varit sjuk,
att hantera att jag faktiskt - för tillfället - mår bättre och plötsligt tar mer plats, har andra krav och förväntningar på livet är inte helt lätt.

Men detta...


"Kom ihåg: Ett huvud fullt av oro har ingen plats för glädje.

Precis som när Du tränar Dina muskler behöver behöver Din hjärna 
återhämta sig då Du frestar på stressystemet.
Den största orsaken till att vi drabbas av stressrelaterade sjukdomar och utbrändhet är inte att vi stressar, utan att vi inte ger oss tid för återhämtning.

Medveten djupandning kan minska risken för stresspåslag 
och kan få Dig att snabbt gå ner i varv.

När Du andas långt ner i magen aktiveras vagusnerven,
som ingår i det system som lugnar ner oss och får oss att slappna av."

Var precis som jag skrev från Tomas Gunnarssons bok "Träna Din inre kondition",
jag skrev att jag känner mig peppad, att jag får feedback,
det känns som om jag är på rätt spår.

Jag försöker finna en bättre stig att gå på än den jag hittills följt.


Att gå från sjuk till frisk tar nog lite mer än 32 dagar,
speciellt när sjukdomen pågått under nästan 20 år.

Jag mår bättre och det är jag glad över. Absolut.

Men jag tror nog ingen bör förvänta sig att jag ska vara frisk,
inte längre ha några krämpor och börja sprudla av energi,
det kommer förhoppningsvis att bara bli bättre... men det tar nog tid.




9 kommentarer:

Annie sa...

Nä jag förstår helt!
Och även om man kanske mår bättre så mår man ju inte Bra som i frisk liksom ..

Har ju också problem med kropp, mage, ångest mm.

Det glädjer mig ändå att Du mår bättre<3
Och det går ju upp och ner och alla dar är inte bra.

Kramar!

znogge sa...

Jag tycker att du kämpar på bra för att påverka och förändra ditt mående i rätt riktning. Sedan råder man inte över allt men visst är det härligt när man ser positiva förändringar.

Kram och god torsdag!

BP sa...

Stort tack för det här förklarande inlägget och din långa kommentar hos mig.
Precis som Znogge tycker jag att du kämpar på och gör allt för att åstadkomma en förbättring av ditt mående. Å du har ju bevisligen lyckats! Var stolt över dig själv och ger dig en klapp på axeln för varje framsteg som du känner!!!

Ama de casa sa...

Du kämpar verkligen på bra, och det har ju gett resultat! Att bli helt frisk på 32 dagar är ju en utopi, men det går åt rätt håll - fortsätt på den inslagna banan ska du se att med babysteps så kommer det att bli bättre och bättre!
Kram

"LillaSyster" sa...

En dag i taget och det viktigaste är ju att du nu är på väg mot mer energi och bättre mående. Heja dig! Kram

ullie sa...

ja gumman skönt du e piggare <3 sen har vi våra svackor våra dagar så är det bara med kroniska sjukdomar. ibland undrar ja om det bara är vi som förstår med kroniska saker hur de är

åhh stackars lille gumman hoppas hon piggar på sej usch då o hoppas nni slipper tvätta o med handsprit o drick mycket cola o peppar korn hela svälj

har allt gått bra med J då på hans uppdrag ? måste väl bli så med all snö otäckt

skickar stora kramar till dej finaste vännen

Kattis sa...

Jag tycker du är fantastisk som kämpar på och blir jätteglad av att läsa att du gör framsteg i måendet och jag hoppas att det fortsätter på den vägen.
Kram och ha en riktigt fin fredag!

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ sa...

Kan inte föreställa mig att ha det som du, du kämpar på och det är verkligen stort att du gör det <.3

Nilla sa...

Det är klart att det måste få ta tid och det kommer kanske bakslag på vägen också. Bara för att man mår bättre så behöver ju inte allt vara på topp jämt. Krsm