fredag, augusti 21, 2015

Sämre mående efter besök hos Osteopat


I onsdags var jag till Osteopaten i Vilhelmina för den fjärde gången för i år,
ifall jag nu tänker rätt, första gången var i början av maj,
denna gång fick jag, i alla fall delvis svar på varför jag haft så mycket mer värk i höfter och ländrygg,
däremot ansåg Osteopaten inte att det var ischias jag har/har haft.

När jag var till Osteopaten i slutet av juni "mobiliserade" hon - försökte få min stela höft lite mer samarbetsvillig - vilket troligtvis inverkade negativt på både höfter och ländrygg eftersom hon ändrade på fastlåsningar/upphakningar.

 

Jag har alltså besvär i sätesmuskel... vilket jag även hade innan behandling men som tydligen förvärrades efter det Osteopaten gjorde vad hon nu gjorde
Glutealmusklerna, eller sätesmusklerna, kallas de muskler som utgår från och täcker höftbenet och korsbenet och är fästa vid lårbenet med hjälp av kraftiga senor. Sätesmusklernas viktigaste funktion är att sträcka och föra låret utåt.

Osteopaten pratade även om "stora ländmuskel" som tydligen även den var inblandad på något vänster vridet vis...  ja alltså det är ju vänster sida vi nu pratar om.

 

Detta skulle alltså kunna vara en bild på mig, om jag nu förstått rätt...





I onsdags började då behandlingen med en ny rejäl undersökning/genomgång av min kropp eftersom jag berättade om min bråkiga höft, värkande vänster ben och mitt onda "ryggskott".
Det var då Osteopaten började misstänka att hennes behandling hade "gått fel" eller det är ju min kropp som inte gillade att hon förändrade den upphakning/fastlåsning som varit sedan jag var gravid/väntade Elin våren 2006.

Nu ska jag ju inte skylla ALLT på Osteopaten då det dels är min kropp som är fel... dessutom tog all bilåkning under vår husvagnsåkning knäcken på min kropp.

Jag skakade och fick diverse nervyttringar under behandlingen,
jag har väl aldrig tidigare känt sådan smärta som då Osteopaten undersökte mig och "hittade" alla dessa triggerpunkter runt sätesmuskel, ländrygg som var väldans onda.
Kort sagt kändes det som en "nära döden upplevelse, en form av tortyr", efteråt kände jag mig mörbultad, överkörd och fruktansvärt felanvänd.

Igår torsdag gjorde jag mycket lite,
jag mådde dåligt, värk, illamående och trötthet,
trots + 25 grader ute frös jag tidvis så jag skakade å kände: hjälp, jag fryser ihjäl.

Nu förhoppningsvis ska det väl bli bättre.

4 kommentarer:

A M sa...

Intressant att läsa, önskar dig all lycka Trevlig helg :)

znogge sa...

Då får vi verkligen hoppas att det blev rätt denna gång och går mot bättring.

Kram

Nilla sa...

Oj, låter som en riktig pers. Hoppas verkligen att det gör nytta på längre sikt. Kram <3

Ama de casa sa...

Usch vad jobbigt... Hoppas, hoppas, HOPPAS att det blev rätt denna gången!
Kram