tisdag, maj 31, 2016

Försäkringskassan ÄR INTE värst


Jag trodde i mitt enfald att Försäkringskassan var den "Myndighet" som var värst, 
jag har ju under min sjukdomstid fått tampas med diverse ljushuvuden till handläggare,
men nu måste jag erkänna att jag faktiskt vet om en annan sorts "Myndighet" som är värre,
att få vänta på beslut, att beslut tas utan information är ju vardagsmat i dagens samhälle,
den lilla enskilda människan har knappt något människovärde.

Under förmiddagen har jag varit med mina föräldrar på ett möte med Biståndshandläggaren för Äldreomsorgen inom Åsele Kommun.

Efter mötet SMS:ade jag till min 08a syster: Herre Jävlar!!

Kort sagt, utan att gå in på detaljer, så var det fel man på fel plats.

Återkommer i detta ärende en annan gång.

Det känns som om det kommer att bli en följetong...


måndag, maj 30, 2016

Promenader mot Midsommarafton


Promenad nr 37






Promenad nr 38










Promenad nr 39





 

Som synes är det Bullen som får komma ut på promenader,
eller... inte helt sant, bara nästan...

Promenad nr 40






Medan Bullen gör sig bra på bild ser ju Frost mest bara dum ut...


Måndagmorgon

Så har vi kommit fram till en ny måndag
En måndag då vädret ser ut att kunna bli regn
En måndag då Elin är sjuk - det är inte den brutna armen som bråkar - antingen förkylning eller möjligtvis pollenallergi, vi får se hur det utvecklar sig under dagen
En måndag då J är politiker
En måndag då min far äntligen får komma hem 💕💕

Bild från i lördags

lördag, maj 28, 2016

Status: Ja det är inte lätt


Just nu är det lite väl jobbigt,
det är väldans turbulens å humör som åker jojo,
när läget är förvirrat och tålamodet slut,
då är det kort sagt jobbigt.

Förutom min far och oron för honom... 
har jag en mor som i nuläget icke mår okey,
att sluta äta leder icke till förbättrat mående... tro mig, jag har testat,
men jag kan inte tvinga henne att äta.

Bara å ta en dag i taget,
en timme i sänder,
att slåss mot väderkvarnar är tröstlöst.
Förhoppningsvis går vi härdade från striden och går mot en ljusare framtid.


Att påverka den som inte vill förstå, inte lyssna är lika svårt som att ta ett bra foto genom bilfönstret då man sitter på förarplatsen och objektet är på passagerarsidan å fönstret vägrar gå ner,
bortsett från en dålig bild är det en vit ren. 

Om någon vill veta så är jag vansinnigt trött och jag skulle behöva sova.


fredag, maj 27, 2016

Om jag var en höna

Elin frågade mig ifall jag skulle äta mask ifall jag var en höna 🐔 jo absolut sa jag
Men om pappa var en mask,
skulle Du äta upp honom då 😜 jo absolut 😀 speciellt om han slingrade sig riktigt smaskigt 😘

torsdag, maj 26, 2016

Ekonomin styr vården


Egentligen är det helt jävla galet,
nu blir det ju bra - förhoppningsvis - för min far... men ändå,
helt otroligt att det är EKONOMIN som styr vården.

Jag kände mig så jäkla less på allting i morse,
mådde inte bra, 
kände mig ledsen, 
trött och hade värk,
har väl kört på lite väl mycket å nu protesterar kroppen,
jag lade mig då J skjutsade Elin till skolan,
J är politiker idag å körde efter han lämnat Elin på skolan till Lycksele,
jag lade mig som sagt var å tänkte att nu ligger jag här... 
tills jag ska hälsa på pappa i eftermiddag, 
innan det är dax att hämta hem Elin från skolan.

Plötsligt strax före halv 12 ringde mobilen,
det var min mor... 
hon ville jag skulle komma till henne då nån från Kommunen skulle komma till henne å se över en eventuell anpassning, 
nu var det plötsligt bestämt att pappa får komma hem på måndag.

Någon bostadsanpassning kommer dock icke att ske, 
eftersom Kommunens handläggare menar att pappas sjukdomstillstånd är tillfällig, 
 badkaret får vi anhöriga se till att få väck, det är inget Kommunen befattar sig med.

Snabba ryck... dock positivt.

Anledningen till att pappa får komma hem är EKONOMI, helt galet, 
men eftersom det kostar Kommunen 5000 kr dygnet ifall pappa ska få ligga kvar på sjukavdelningen 
- Landstinget kräver Kommunen på pengar, 
eftersom pappa är medicinskt färdigbehandlad - alternativet är en flyttning, 
just nu har Kommunen inga egna platser, 
(på korttidsboendet finns 4 platser och just nu bor 7 personer där)
så eftersom det blir för dyrt för Kommunen att ha pappa liggande på sjukavdelning, 
bestämde Kommunen att han får flytta hem.

Något som faktiskt är rätt så komiskt mitt i allt elände, 
är att Kommunen erbjuder min mor hemtjänst,
de ansåg att min mor behövde hjälp för att fixa mat och städa...

Meen Hallå liksom, det är ju inte mamma som plötsligt inte klarar av sin vardag, 
utan det är ju pappa som möjligen behöver hjälp. 

Jag förklarade för de som igår var med på mötet, nån handläggare från äldreomsorgen,
att om mina föräldrar skulle ha nån nytta av hemtjänsten skulle ju det vara om hemtjänsten gjorde det min far skulle gjort om han varit frisk och klarat sin vardag som tidigare,
alltså köra in veden, klippa gräset och sådant, men det är sånt Hemtjänsten inte gör.

Idag då pappa varit med sjukgymnasten och tränat på att gå i trapp,
han behöver kunna gå i trapp då inga "handikappramper" kommer att göras,
då när pappa tränade började hans hjärta rusa och slog alltför snabbt,
jag hade hoppats hinna träffa läkare då denne gick rond,
men läkaren var försenad å jag var ju tvungen att hämta Elin.

Det kommer inte att bli lätt, det är jag fullt medveten om,
min pappa har blivit förändrad, han är sjuklig, tidvis virrig,
pappa har inte någon sjukdomsinsikt och förstår i nuläget icke att han är arbetsoförmögen,
han tror att bara han kommer hem kommer livet bli som det var innan 1 maj.

Pappa har som plan att nu när han kommer hem på måndag ska han börja köra in veden, 
han sa till mamma nu ikväll att bara han kom hem skulle han börja kratta å fixa rabatterna,
liksom åter igen ta sina promenader i skogen... han brukade gå en timme varje morgon,
som sagt, han har ingen sjukdomsinsikt, vi kommer att få bromsa honom.

Nu är det bara att hoppas på det bästa, 
det blir inledningsvis ett tyngre arbete/ansvar för min mor, 
och jag lär ju få bidra med allt jag kan och har möjlighet till.

Torsdag 2 juni ska vi till Universitets Sjukhuset i Umeå med Elin, återbesök, 
förhoppningsvis har mina föräldrar fått in nån form av rutin redan då, 
så de klarar sig själva.
Det är ju en sån här gång det vore praktiskt om jag kunnat dela mig i två... 
en som följer Elin å en som stannar hemma ifall mina föräldrar behöver hjälp.

Gårdagen - en besvikelse


Vårdplanering...

En besvikelse.




Avvakta är ordet.
Ifall Kommunens Biståndshandläggare som bestämmer ifall mina föräldrar får bostadsanpassning,
så att pappa kan flytta hem får som personen igår ansåg var bäst,
så kommer det dröja typ till mitten av juni,
anledningen är att om vi väntar,
avvaktar nog länge behövs ingen bostadsanpassning ske... galet.
Det som behövs göras - vad jag tror mig veta -
är en handikappramp så pappa kan komma in och ut ur huset,
sedan måste badkaret väck... kan inte vara så stor åtgärd att vi ska behöva vänta?

Enligt sköterskan som var med på mötet klarar pappa sig själv,
förutom att han har svårt att gå...
pappa behöver lite hjälp, hjälp mamma anser hon kan ge.




I väntan på att Kommunen ska tänka... så ska pappa troligtvis flytta,
i värsta fall flyttas han x antal mil från Åsele,
vilket innebär att mamma som nu har gångavstånd,
icke kan hälsa på honom efter en flyttning - säg inte att hon kan åka buss,
buss i Norrlands Inland, glesbygd är ett skämt.

Förutom det blir svårt med dagliga besök ett par gånger om dagen,
så riskerar vi att pappas mående förvärras, vid varje flytt blir han än mer förvirrad,
nu efter en vecka på samma plats, med samma personal runt om sig,
med besök av mamma, jag och Elin dagligen så har pappa fått tillbaka tankeverksamheten och hjärnan stabiliserats, vilket fort kan förändras vid en ytterligare flyttning.

Så om Kommunen avvaktar tillräckligt länge kommer pappa troligtvis inte kunna flytta hem,
om ombyggnad/bostadsanpassning sker nu, typ genast, så inom en vecka kan pappa vara hemma.

onsdag, maj 25, 2016

Promenad, Bullen och min far


Joo, eller nää... det går inge bra för mig å promenader nu...
i denna takt vete faan om jag ens lyckas med 100 till nyårsafton. 

Men det är ju bara å gilla läget,
det är som det är å jag kan inte förändra situationen.

Promenad nr 34
11 maj



  
Promenad nr 35
18 maj








Promenad nr 36
25 maj












Idag onsdag 25 maj gick jag en skogspromenad med Bullen och försökte både andas och tänka positivt... inte det allra lättaste, 
i eftermiddag,  om drygt två timmar ska jag följa min far & mor på Vårdplanering och då få höra planen Landstinget har då det gäller pappa och hans framtid.
Läkaren säger att pappa ska ha tålamod, det går sakta framåt, 
men samtidigt är han i dåligt skick... vid ansträngning 
- nu pratar vi om att en promenad i korridoren - 
slår hjärtat dubbla slag/för fort, 
i måndags togs ett EKG men vi har inte fått höra något om det ännu.
Lungorna har börjat repa sig, inflammationen/infektionen drar bort, detta är positivt.
Huvudproblemet, det som startade allt detta... 
cancer i tjocktarmen... om det har vi inte hört något,
jag frågade läkaren om detta igår, men fick inget riktigt svar. 
Läkaren på Sjukstugan menade på att det inte var hans sak...
Pappa tror och hoppas på att han ska få följa med oss hem i eftermiddag.